publicerad: 2015
ris
ris
substantiv
~et; pl. ~ 1 samling kvistar; ett äldre bestraffningsredskap2 låg buske: blåbärsris3 ett sädesslag4 klander; ris och ros klander och beröm5 ⟨åld.⟩ 20 böcker (= 500 ark) papper – De flesta sammansättn. med ris- hör till ris 3.
Singular | |
---|---|
ett ris | obestämd form |
ett ris | obestämd form genitiv |
riset | bestämd form |
risets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ris | obestämd form |
ris | obestämd form genitiv |
risen | bestämd form |
risens | bestämd form genitiv |