SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ris
ris substantiv ~et; pl. ~ samling kvistar; ett äldre bestraffningsredskaplåg buske: ​blåbärs­risett sädes­slagklander; ​ris och ros klander och beröm⟨åld.⟩ 20 böcker (= 500 ark) papper​ – De flesta sammansättn. med ris- hör till ris 3.
Singular
ett risobestämd form
ett risobestämd form genitiv
risetbestämd form
risetsbestämd form genitiv
Plural
risobestämd form
risobestämd form genitiv
risenbestämd form
risensbestämd form genitiv