SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
rot
rot substantiv ~en rötter vanligen under­jordisk del av växt; innersta del av ngt; ofta bildl.: yttersta orsak; ​roten (till det onda) upp­hovet; ​ett ords rot kärnan i ett ordtal som multiplicerat med sig självt resulterar i ett givet tal: ​roten ur 9 är 3​ – De flesta sammansättn. med rot- hör till rot 1.
Singular
en rotobestämd form
en rotsobestämd form genitiv
rotenbestämd form
rotensbestämd form genitiv
Plural
rötterobestämd form
röttersobestämd form genitiv
rötternabestämd form
rötternasbestämd form genitiv