SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

ruin

ru·­in [‑i´n] substantiv ~en ~er 1 lämning av härjad byggnad; i pl. äv. spillror2 ekonomiskt samman­brott​ – Alla sammansättn. med ruin- hör till ruin 1.

Singular
en ruin	obestämd form
en ruins	obestämd form genitiv
ruinen	bestämd form
ruinens	bestämd form genitiv
Plural
ruiner	obestämd form
ruiners	obestämd form genitiv
ruinerna	bestämd form
ruinernas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  rugge
  ruggig adj.
  ruggighet subst.
  ruggning subst.
  ruggningstid subst.
  ruin subst.
  ruinera verb
  ruinering subst.
  ruinfält subst.
  ruinhög subst.
  ruinspel subst.

  Till   alla ordböcker