SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

runa

runa substantiv ~n runor 1 forn­germanskt skriv­tecken2 minnes­teckning: ​döds­runa3 finsk folkdikt​ – I sammansättn. run- (till runa 1,2), runo- (till runa 3); alla sammansättn. med run- hör till runa 1.

Singular
en runa	obestämd form
en runas	obestämd form genitiv
runan	bestämd form
runans	bestämd form genitiv
Plural
runor	obestämd form
runors	obestämd form genitiv
runorna	bestämd form
runornas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  rumtid subst.
  rumän subst.
  Rumänien namn
  rumänsk adj.
  rumänska subst.
  runa subst.
  runalfabet subst.
1rund adj.
2rund subst.
1runda subst.
2runda verb

  Till   alla ordböcker