SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
rutin
rut·­in [‑i´n] substantiv ~en ~er knappast pl.; ​förvärvad skicklighet, yrkes­vanavanemässigt arbets- el. tillvägagångs­sätt​ – Alla sammansättn. med rutin- hör till rutin 2.
Singular
en rutinobestämd form
en rutinsobestämd form genitiv
rutinenbestämd form
rutinensbestämd form genitiv
Plural
rutinerobestämd form
rutinersobestämd form genitiv
rutinernabestämd form
rutinernasbestämd form genitiv