publicerad: 2015
rån
rån
substantiv
~et; pl. ~ 1 stöld under bruk av el. hot om våld2 ett tunt, sprött bakverk – De flesta sammansättn. med rån- hör till rån 1.
Singular | |
---|---|
ett rån | obestämd form |
ett råns | obestämd form genitiv |
rånet | bestämd form |
rånets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rån | obestämd form |
råns | obestämd form genitiv |
rånen | bestämd form |
rånens | bestämd form genitiv |