skott[skåt´]substantiv~et; pl. ~ 1 projektil från skjutvapen; boll el. puck som sänds i väg med kraft mot motståndarlagets mål; klä skottbli utsatt för angrepp, bära skulden; skott i fotensjälvförvållad skada2 stamdel som ofta bär anlag till blad el. blomma3 skiljevägg i fartyg; vattentäta skottäv. bildl. – Nästan alla sammansättn. med skott- hör till skott 1.
