SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
slag
slag substantiv ~et; pl. ~ hård träff ofta från knuten hand; hand­rörelse av dirigent; svår mot­gång: ​ett slag i an­siktet; ​hans död var ett hårt slag för klubben; ​ett slag i luften en åt­gärd som inte ger resultatstörre militär samman­drabbning: ​slaget vid Lunddistinkt ton­stöt från klocka: ​klockan slog tolv slagform, kondition: ​vara i slag; ​vara ur slagkort stund: ​hon gick ut ett slagslag­anfall, strokeupp- el. framvikt del av klädes­plagg: ​kavaj­slagart, sort: ​ett el. en slags frukt; ​frukter av många slag​ – De flesta sammansättn. med slag- hör till slag 1.
Singular
ett slagobestämd form
ett slagsobestämd form genitiv
slagetbestämd form
slagetsbestämd form genitiv
Plural
slagobestämd form
slagsobestämd form genitiv
slagenbestämd form
slagensbestämd form genitiv