SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
snäcka
snäcka substantiv ~n snäckor ett blöt­djurföre­mål med form som liknar spiral­vridet snäck­skal; grädd­kannasmal och spetsig båt, snipa​ – De flesta sammansättn. med snäck- hör till snäcka 2.
Singular
en snäckaobestämd form
en snäckasobestämd form genitiv
snäckanbestämd form
snäckansbestämd form genitiv
Plural
snäckorobestämd form
snäckorsobestämd form genitiv
snäckornabestämd form
snäckornasbestämd form genitiv