publicerad: 2015
spets
spets
substantiv
~en ~ar 1 topp; udd; tät; driva saken till sin spets tvinga fram ett avgörande; gå i spetsen gå i täten; äv. bildl.2 finare trådarbete: virkad spets; knypplad spets3 en hund – De flesta sammansättn. med spets- hör till spets 2.
Singular | |
---|---|
en spets | obestämd form |
en spets | obestämd form genitiv |
spetsen | bestämd form |
spetsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spetsar | obestämd form |
spetsars | obestämd form genitiv |
spetsarna | bestämd form |
spetsarnas | bestämd form genitiv |