SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
spets
spets substantiv ~en ~ar topp; udd; tät; ​driva saken till sin spets tvinga fram ett av­görande; ​gå i spetsen gå i täten; äv. bildl.finare trådarbete: ​virkad spets; ​knypplad spetsen hund​ – De flesta sammansättn. med spets- hör till spets 2.
Singular
en spetsobestämd form
en spetsobestämd form genitiv
spetsenbestämd form
spetsensbestämd form genitiv
Plural
spetsarobestämd form
spetsarsobestämd form genitiv
spetsarnabestämd form
spetsarnasbestämd form genitiv