SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
stapel
stapel substantiv ~n staplar hög trave el. an­ordning; äv. om liknande bild el. figur i diagramstapel­bädd​ – De flesta sammansättn. med stapel- hör till stapel 1.
Singular
en stapelobestämd form
en stapelsobestämd form genitiv
stapelnbestämd form
stapelnsbestämd form genitiv
Plural
staplarobestämd form
staplarsobestämd form genitiv
staplarnabestämd form
staplarnasbestämd form genitiv