SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
stopp
1stopp [ståp´] substantiv ~et; pl. ~ tvärt av­stannande; uppe­håll; stockning: ​sätta stopp för ngtfyllning tobak till rök­pipa​ – Nästan alla sammansättn. med stopp- hör till 1stopp 1.
Singular
ett stoppobestämd form
ett stoppsobestämd form genitiv
stoppetbestämd form
stoppetsbestämd form genitiv
Plural
stoppobestämd form
stoppsobestämd form genitiv
stoppenbestämd form
stoppensbestämd form genitiv
2stopp [ståp´] substantiv ~en ~ar stoppat ställe på strumpa
Singular
en stoppobestämd form
en stoppsobestämd form genitiv
stoppenbestämd form
stoppensbestämd form genitiv
Plural
stopparobestämd form
stopparsobestämd form genitiv
stopparnabestämd form
stopparnasbestämd form genitiv
3stopp [ståp´] interjektion stanna!, halt!
Ordform(er)
stoppinterjektion