publicerad: 2015
tro
1tro
substantiv
~n 1 religiös övertygelse: hennes kristna tro2 uppfattning att ngt är sannolikt: min tro är att det blir regn; handla i god tro handla utan att ana ngt skumt3 tillit4 trofasthet – I sammansättn. tros-, ngn gång tro-; de flesta sammansättn. med tros- hör till 1tro 1.
Singular | |
---|---|
en tro | obestämd form |
en tros | obestämd form genitiv |
tron | bestämd form |
trons | bestämd form genitiv |
2tro
verb
trodde, trott, trodd n. trott, pres. tror 1 ha religiös övertygelse: tro på Gud2 hålla för sannolikt3 ha tillit till ngns förmåga: en ung spelare som tränaren tror mycket på
Finita former | |
---|---|
tror | presens aktiv |
tros | presens passiv |
trodde | preteritum aktiv |
troddes | preteritum passiv |
tro | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tro | infinitiv aktiv |
att tros | infinitiv passiv |
har/hade trott | supinum aktiv |
har/hade trotts | supinum passiv |
Presens particip | |
troende | |
Perfekt particip | |
en trodd + substantiv | |
ett trott + substantiv | |
den/det/de trodda + substantiv |