publicerad: 2015
turné
turné
substantiv
~n ~er 1 rundresa med scenuppträdanden; äv. bildl.2 ett bud och ett spel i vira – Alla sammansättn. med turné- hör till turné 1.
Singular | |
---|---|
en turné | obestämd form |
en turnés | obestämd form genitiv |
turnén | bestämd form |
turnéns | bestämd form genitiv |
Plural | |
turnéer | obestämd form |
turnéers | obestämd form genitiv |
turnéerna | bestämd form |
turnéernas | bestämd form genitiv |