publicerad: 2015
turné
turné
substantiv
~n ~er 1 rundresa med scenuppträdanden; äv. bildl.2 ett bud och ett spel i vira – Alla sammansättn. med turné- hör till turné 1.
| Singular | |
|---|---|
| en turné | obestämd form |
| en turnés | obestämd form genitiv |
| turnén | bestämd form |
| turnéns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| turnéer | obestämd form |
| turnéers | obestämd form genitiv |
| turnéerna | bestämd form |
| turnéernas | bestämd form genitiv |


