publicerad: 2015
tyda
1tyda
substantiv
~n tydor • förebud i folktron, varsel
Singular | |
---|---|
en tyda | obestämd form |
en tydas | obestämd form genitiv |
tydan | bestämd form |
tydans | bestämd form genitiv |
Plural | |
tydor | obestämd form |
tydors | obestämd form genitiv |
tydorna | bestämd form |
tydornas | bestämd form genitiv |
2tyda
verb
tydde, tytt, tydd n. tytt, pres. tyder 1 tolka: det var svårt att tyda inskriften2 tyda på ngt ge skäl att tro ngt
Finita former | |
---|---|
tyder | presens aktiv |
tyds (tydes) | presens passiv |
tydde | preteritum aktiv |
tyddes | preteritum passiv |
tyd | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tyda | infinitiv aktiv |
att tydas | infinitiv passiv |
har/hade tytt | supinum aktiv |
har/hade tytts | supinum passiv |
Presens particip | |
tydande | |
Perfekt particip | |
en tydd + substantiv | |
ett tytt + substantiv | |
den/det/de tydda + substantiv |