SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

viking

vik·ing substantiv ~en ~ar 1 forn­nordisk sjö­farare2 ⟨åld.⟩ vikinga­färd: ​fara i viking​ – Alla sammansättn. med vikinga- hör till viking 1.

Singular
en viking	obestämd form
en vikings	obestämd form genitiv
vikingen	bestämd form
vikingens	bestämd form genitiv
Plural
vikingar	obestämd form
vikingars	obestämd form genitiv
vikingarna	bestämd form
vikingarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  vikarsäl subst.
  vikbar adj.
  vikbarhet subst.
  vikblad subst.
  vikdörr subst.
  viking subst.
  vikingaflotta subst.
  vikingafärd subst.
  vikingagrav subst.
  vikingahjälm subst.
  vikingahövding subst.

  Till   alla ordböcker