publicerad: 2015
vinda
1vinda
substantiv
~n vindor 1 anordning för uppvindning t.ex. av garn2 en växt
Singular | |
---|---|
en vinda | obestämd form |
en vindas | obestämd form genitiv |
vindan | bestämd form |
vindans | bestämd form genitiv |
Plural | |
vindor | obestämd form |
vindors | obestämd form genitiv |
vindorna | bestämd form |
vindornas | bestämd form genitiv |
2vinda
verb
~de ~t 1 linda; slingra2 se med vänster och höger öga åt olika håll, skela
Finita former | |
---|---|
vindar | presens aktiv |
vindas | presens passiv |
vindade | preteritum aktiv |
vindades | preteritum passiv |
vinda | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vinda | infinitiv aktiv |
att vindas | infinitiv passiv |
har/hade vindat | supinum aktiv |
har/hade vindats | supinum passiv |
Presens particip | |
vindande |
vinda upp
• manövrera upp med snurrande anordningInfinita former att vinda upp infinitiv aktiv Presens particip uppvindande