SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vittne
vittne substantiv ~t ~n person som fram­träder i rätte­gång; person som är när­varande när ngt in­träffar: ​å­klagarens viktigaste vittne; ​han blev vittne till en svår o­lyckavittnes­börd; bevis: ​ruinerna bär vittne om en högt­stående kultur​ – Alla sammansättn. med vittnes- hör till vittne 1.
Singular
ett vittneobestämd form
ett vittnesobestämd form genitiv
vittnetbestämd form
vittnetsbestämd form genitiv
Plural
vittnenobestämd form
vittnensobestämd form genitiv
vittnenabestämd form
vittnenasbestämd form genitiv