publicerad: 2015
vittne
vittne
substantiv
~t ~n 1 person som framträder i rättegång; person som är närvarande när ngt inträffar: åklagarens viktigaste vittne; han blev vittne till en svår olycka2 vittnesbörd; bevis: ruinerna bär vittne om en högtstående kultur – Alla sammansättn. med vittnes- hör till vittne 1.
Singular | |
---|---|
ett vittne | obestämd form |
ett vittnes | obestämd form genitiv |
vittnet | bestämd form |
vittnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vittnen | obestämd form |
vittnens | obestämd form genitiv |
vittnena | bestämd form |
vittnenas | bestämd form genitiv |