publicerad: 2015
vittne
vittne
substantiv
~t ~n 1 person som framträder i rättegång; person som är närvarande när ngt inträffar: åklagarens viktigaste vittne; han blev vittne till en svår olycka2 vittnesbörd; bevis: ruinerna bär vittne om en högtstående kultur – Alla sammansättn. med vittnes- hör till vittne 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett vittne | obestämd form |
| ett vittnes | obestämd form genitiv |
| vittnet | bestämd form |
| vittnets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vittnen | obestämd form |
| vittnens | obestämd form genitiv |
| vittnena | bestämd form |
| vittnenas | bestämd form genitiv |


