publicerad: 2015
vänta
vänta
verb
~de ~t 1 avvakta: vänta 10 minuter; vänta på bussen2 förutse, förvänta: jag väntade inte att ni skulle komma så snart – I sammansättn. vänt-, vänte-.
| Finita former | |
|---|---|
| väntar | presens aktiv |
| väntas | presens passiv |
| väntade | preteritum aktiv |
| väntades | preteritum passiv |
| vänta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att vänta | infinitiv aktiv |
| att väntas | infinitiv passiv |
| har/hade väntat | supinum aktiv |
| har/hade väntats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| väntande | |
| Perfekt particip | |
| en väntad + substantiv | |
| ett väntat + substantiv | |
| den/det/de väntade + substantiv | |
vänta in
• bussen väntar in el. inväntar tågetInfinita former att vänta in infinitiv aktiv Presens particip inväntande Perfekt particip en inväntad + substantiv ett inväntat + substantiv den/det/de inväntade + substantiv
vänta sig
• förutse, förväntaOrdform(er) vänta sig


