SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
docka
1docka [dåk`a] substantiv ~n dockor liten människo­figur ofta anv. som lek­sakan­läggning i hamn för torrsättning av far­tyg​ – Nästan alla sammansättn. med dock- hör till 1docka 1.
Singular
en dockaobestämd form
en dockasobestämd form genitiv
dockanbestämd form
dockansbestämd form genitiv
Plural
dockorobestämd form
dockorsobestämd form genitiv
dockornabestämd form
dockornasbestämd form genitiv
2docka [dåk`a] verb ~de ~t ta el. gå in i docka; ​till 1docka 2koppla i­hop del av rymd­farkost med annan rymd­farkost
Finita former
dockarpresens aktiv
dockaspresens passiv
dockadepreteritum aktiv
dockadespreteritum passiv
dockaimperativ aktiv
Infinita former
att dockainfinitiv aktiv
att dockasinfinitiv passiv
har/hade dockatsupinum aktiv
har/hade dockatssupinum passiv
Presens particip
dockande
Perfekt particip
en dockad + substantiv
ett dockat + substantiv
den/det/de dockade + substantiv