publicerad: 2015
docka
1docka
[dåk`a]
substantiv
~n dockor 1 liten människofigur ofta anv. som leksak2 anläggning i hamn för torrsättning av fartyg – Nästan alla sammansättn. med dock- hör till 1docka 1.
Singular | |
---|---|
en docka | obestämd form |
en dockas | obestämd form genitiv |
dockan | bestämd form |
dockans | bestämd form genitiv |
Plural | |
dockor | obestämd form |
dockors | obestämd form genitiv |
dockorna | bestämd form |
dockornas | bestämd form genitiv |
2docka
[dåk`a]
verb
~de ~t 1 ta el. gå in i docka; till 1docka 22 koppla ihop del av rymdfarkost med annan rymdfarkost
Finita former | |
---|---|
dockar | presens aktiv |
dockas | presens passiv |
dockade | preteritum aktiv |
dockades | preteritum passiv |
docka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att docka | infinitiv aktiv |
att dockas | infinitiv passiv |
har/hade dockat | supinum aktiv |
har/hade dockats | supinum passiv |
Presens particip | |
dockande | |
Perfekt particip | |
en dockad + substantiv | |
ett dockat + substantiv | |
den/det/de dockade + substantiv |