SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bud
bud substantiv ~et; pl. ~ försändelse el. med­delande genom sände­bud; ​stå till buds stå att fåerbjudande, an­bud t.ex. vid avtals­förhandling el. auktion; äv. i kort­spel⟨särsk. bibl.⟩ moralisk norm: ​tio Guds bud​ – De flesta sammansättn. med bud- hör till bud 1.
Singular
ett budobestämd form
ett budsobestämd form genitiv
budetbestämd form
budetsbestämd form genitiv
Plural
budobestämd form
budsobestämd form genitiv
budenbestämd form
budensbestämd form genitiv