publicerad: 2015
bäcken
bäck·en
[bäk´en]
substantiv
~et; pl. ~ 1 större skål särsk. i sjukvården2 benstomme i nedersta delen av bålen3 ⟨geol.⟩ naturlig bassäng – Alla sammansättn. med bäcken- hör till bäcken 2.
Singular | |
---|---|
ett bäcken | obestämd form |
ett bäckens | obestämd form genitiv |
bäckenet | bestämd form |
bäckenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bäcken | obestämd form |
bäckens | obestämd form genitiv |
bäckenen | bestämd form |
bäckenens | bestämd form genitiv |