publicerad: 2015
bön
bön
substantiv
~en ~er 1 begäran2 hänvändelse till gudom – I sammansättn. bön-, böne-; de flesta sådana sammansättn. hör till bön 2.
Singular | |
---|---|
en bön | obestämd form |
en böns | obestämd form genitiv |
bönen | bestämd form |
bönens | bestämd form genitiv |
Plural | |
böner | obestämd form |
böners | obestämd form genitiv |
bönerna | bestämd form |
bönernas | bestämd form genitiv |