publicerad: 2015
förhålla
för·hålla
verb
förhöll, förhållit, pres. förhåller • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förhåller | presens aktiv |
förhöll | preteritum aktiv |
förhåll | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förhålla | infinitiv aktiv |
har/hade förhållit | supinum aktiv |
Presens particip | |
förhållande |
förhålla sig
1 inta viss attityd: förhålla sig neutral; det är en ny situation nu och den måste vi förhålla oss till2 vara: det förhåller sig så, att ...Ordform(er) förhålla sig