publicerad: 2015
grund
1grund
adjektiv
grunt ~a • föga djup; bildl. ytlig
Positiv | |
---|---|
en grund + substantiv | |
ett grunt + substantiv | |
den/det/de grunda + substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de grundare + substantiv | |
Superlativ | |
är grundast | |
den/det/de grundaste + substantiv |
2grund
substantiv
~en ~er 1 bottenyta2 grundval, bas; orsak; på grund av att av den orsaken att – De flesta sammansättn. med grund- hör till 2grund 2.
Singular | |
---|---|
en grund | obestämd form |
en grunds | obestämd form genitiv |
grunden | bestämd form |
grundens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grunder | obestämd form |
grunders | obestämd form genitiv |
grunderna | bestämd form |
grundernas | bestämd form genitiv |
3grund
substantiv
~et; pl. ~ • grunt ställe, undervattensskär: fartyget gick på grund
Singular | |
---|---|
ett grund | obestämd form |
ett grunds | obestämd form genitiv |
grundet | bestämd form |
grundets | bestämd form genitiv |
Plural | |
grund | obestämd form |
grunds | obestämd form genitiv |
grunden | bestämd form |
grundens | bestämd form genitiv |