SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

knall

knall substantiv ~en ~ar 1 smäll: ​en skarp knall2 (dö) knall och fall plötsligt3 (mest i sammansättn.) all­mänt förstärkande: ​knall­sensation

Singular
en knall	obestämd form
en knalls	obestämd form genitiv
knallen	bestämd form
knallens	bestämd form genitiv
Plural
knallar	obestämd form
knallars	obestämd form genitiv
knallarna	bestämd form
knallarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

2knak interjektion
  knaka verb
  knakande subst.
  knakning subst.
  knal adj.
  knall subst.
  knalla verb
  knallblå adj.
  knalle subst.
  knallebygden subst.
  knalleffekt subst.

  Till   alla ordböcker