publicerad: 2015
lemma
lemma
substantiv
~t ~n 1 ⟨mat.⟩ hjälpsats vid bevisföring2 ⟨språkv.⟩ grundform med böjnings- och variantformer; uppslagsform i ordbok
Singular | |
---|---|
ett lemma | obestämd form |
ett lemmas | obestämd form genitiv |
lemmat | bestämd form |
lemmats | bestämd form genitiv |
Plural | |
lemman | obestämd form |
lemmans | obestämd form genitiv |
lemmana | bestämd form |
lemmanas | bestämd form genitiv |