publicerad: 2015
linje
linje
[lin´je]
substantiv
~n ~r 1 streck; kontur; rad; telefonförbindelse; äv. bildl.; över hela linjen genomgående2 reguljärt trafikerad sträcka: linje 8 går till centrum3 huvudinriktning särsk. på utbildning4 handlingslinje; alternativ: linje 2 i folkomröstningen
Singular | |
---|---|
en linje | obestämd form |
en linjes | obestämd form genitiv |
linjen | bestämd form |
linjens | bestämd form genitiv |
Plural | |
linjer | obestämd form |
linjers | obestämd form genitiv |
linjerna | bestämd form |
linjernas | bestämd form genitiv |