publicerad: 2015
liv
liv
substantiv
~et; pl. ~ 1 knappast pl.; levande tillstånd; som efterled i sammansättn. ofta verksamhet: vara vid liv; få (sig) ngt till livs få ngt att förtära; livsens ord ⟨åld.⟩ livets ord (= Bibelns ord)2 i vissa sms.; som skyddar kunglig person: livgarde3 midja; sköte; klädesplagg som täcker midjan4 knappast pl.; oväsen – I sammansättn. liv- (till liv 1,2,3), livs- (till liv 1). De flesta sådana sammansättn. hör till liv 1.
Singular | |
---|---|
ett liv | obestämd form |
ett livs | obestämd form genitiv |
livet | bestämd form |
livets | bestämd form genitiv |
Plural | |
liv | obestämd form |
livs | obestämd form genitiv |
liven | bestämd form |
livens | bestämd form genitiv |
Övrig(a) form(er) | |
livsens | i vissa uttryck |