publicerad: 2015
middag
mid|dag
[mid´ag]
substantiv
~en el. vard. ‑dan; pl. ~ar 1 tiden mitt på dagen2 dagens främsta måltid – De flesta sammansättn. med middags- hör till middag 2.
Singular | |
---|---|
en middag | obestämd form |
en middags | obestämd form genitiv |
middagen (middan) | bestämd form |
middagens (middans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
middagar | obestämd form |
middagars | obestämd form genitiv |
middagarna | bestämd form |
middagarnas | bestämd form genitiv |