SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
skärpa
1skärpa substantiv ~n vasshet; stränghet; koncentrationklarhet i konturerna: ​bild­skärpa
Singular
en skärpaobestämd form
en skärpasobestämd form genitiv
skärpanbestämd form
skärpansbestämd form genitiv
2skärpa verb skärpte skärpt göra vassare; göra strängare: ​skärpa kritikengöra prov­brytning av malm
Finita former
skärperpresens aktiv
skärps (skärpes)presens passiv
skärptepreteritum aktiv
skärptespreteritum passiv
skärpimperativ aktiv
Infinita former
att skärpainfinitiv aktiv
att skärpasinfinitiv passiv
har/hade skärptsupinum aktiv
har/hade skärptssupinum passiv
Presens particip
skärpande
Perfekt particip
en skärpt + substantiv
ett skärpt + substantiv
den/det/de skärpta + substantiv
skärpa in prägla in, under­stryka: ​skärpa in el. inskärpa ngt
Infinita formeratt skärpa ininfinitiv aktivPresens participinskärpandePerfekt participen inskärpt + substantivett inskärpt + substantivden/det/de inskärpta + substantiv
skärpa sig rycka upp sig, ta sig samman, koncentrera sig
Ordform(er)skärpa sig