publicerad: 2015
stjärna
stjärna
substantiv
~n stjärnor 1 bild av lysande himlakropp: en ljusstark stjärna; hotellet är värt fyra stjärnor2 framstående artist; i sammansättn. äv. förstklassig, mycket berömd – De flesta sammansättn. med stjärn- hör till stjärna 1.
| Singular | |
|---|---|
| en stjärna | obestämd form |
| en stjärnas | obestämd form genitiv |
| stjärnan | bestämd form |
| stjärnans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stjärnor | obestämd form |
| stjärnors | obestämd form genitiv |
| stjärnorna | bestämd form |
| stjärnornas | bestämd form genitiv |


