publicerad: 2015
utgång
ut|gång
substantiv
~en ~ar 1 det att gå ut; huvuddörr; jfr gå ut 2,3: nödutgång; alla gick mot utgången2 mest i sms.; början, begynnelse: utgångsläge3 resultat: utgången av valet är oviss4 det att upphöra, slut: vid ansökningstidens utgång5 poängsumma som ger delseger i bridge: bjuda utgång
Singular | |
---|---|
en utgång | obestämd form |
en utgångs | obestämd form genitiv |
utgången | bestämd form |
utgångens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utgångar | obestämd form |
utgångars | obestämd form genitiv |
utgångarna | bestämd form |
utgångarnas | bestämd form genitiv |