SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
utgång
ut|­gång substantiv ~en ~ar det att gå ut; huvud­dörr; ​jfr gå ut 2,3: ​nöd­utgång; ​alla gick mot ut­gångenmest i sms.; ​början, begynnelse: ​utgångs­lägeresultat: ​ut­gången av valet är o­vissdet att upp­höra, slut: ​vid ansöknings­tidens ut­gångpoäng­summa som ger del­seger i bridge: ​bjuda ut­gång
Singular
en utgångobestämd form
en utgångsobestämd form genitiv
utgångenbestämd form
utgångensbestämd form genitiv
Plural
utgångarobestämd form
utgångarsobestämd form genitiv
utgångarnabestämd form
utgångarnasbestämd form genitiv