publicerad: 2015
viga
viga
verb
vigde vigt 1 förrätta vigsel mellan2 högtidligt sätta in i ämbete e.d.; högtidligt överlämna: viga ngn till präst; viga ngn till den sista vilan
| Finita former | |
|---|---|
| viger | presens aktiv |
| vigs (viges) | presens passiv |
| vigde | preteritum aktiv |
| vigdes | preteritum passiv |
| vig | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att viga | infinitiv aktiv |
| att vigas | infinitiv passiv |
| har/hade vigt | supinum aktiv |
| har/hade vigts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| vigande | |
| Perfekt particip | |
| en vigd + substantiv | |
| ett vigt + substantiv | |
| den/det/de vigda + substantiv | |
| den vigde + maskulint substantiv | |
viga samman
• till viga 1: prästen vigde dem samman el. sammanvigde demInfinita former att viga samman infinitiv aktiv Presens particip sammanvigande Perfekt particip en sammanvigd + substantiv ett sammanvigt + substantiv den/det/de sammanvigda + substantiv den sammanvigde + maskulint substantiv
SAOL
