publicerad: 2015
dominant
1dom·in·ant
[‑an´t]
adjektiv; n. ~, ~a • dominerande
Positiv | |
---|---|
en dominant + substantiv | |
ett dominant + substantiv | |
den/det/de dominanta + substantiv | |
den dominante + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de dominantare + substantiv | |
Superlativ | |
är dominantast | |
den/det/de dominantaste + substantiv |
2dom·in·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er 1 dominerande faktor2 kvinten till grundtonen i en tonart; t.ex. g till c i C-dur
Singular | |
---|---|
en dominant | obestämd form |
en dominants | obestämd form genitiv |
dominanten | bestämd form |
dominantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dominanter | obestämd form |
dominanters | obestämd form genitiv |
dominanterna | bestämd form |
dominanternas | bestämd form genitiv |