publicerad: 2015
förhör
för·hör
substantiv
~et; pl. ~ 1 kunskapskontroll i skolan2 utfrågning särsk. i samband med rättegång – Alla sammansättn. med förhörs- hör till förhör 2.
Singular | |
---|---|
ett förhör | obestämd form |
ett förhörs | obestämd form genitiv |
förhöret | bestämd form |
förhörets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förhör | obestämd form |
förhörs | obestämd form genitiv |
förhören | bestämd form |
förhörens | bestämd form genitiv |