publicerad: 2015
belägga
be·lägga
verb
belade, belagt, belagd n. belagt, pres. belägger 1 bevisa2 ta upp plats i3 belasta; belägga ngn med (yrkesförbud) låta ngn drabbas av4 förse med täckande lager
| Finita former | |
|---|---|
| belägger | presens aktiv |
| beläggs (belägges) | presens passiv |
| belade | preteritum aktiv |
| belades | preteritum passiv |
| belägg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att belägga | infinitiv aktiv |
| att beläggas | infinitiv passiv |
| har/hade belagt | supinum aktiv |
| har/hade belagts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| beläggande | |
| Perfekt particip | |
| en belagd + substantiv | |
| ett belagt + substantiv | |
| den/det/de belagda + substantiv | |


