SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
hållning
håll·­ning substantiv ~en ~ar sätt att bära upp kroppen: ​ha dålig hållningattityd, in­ställning: ​partiets hållning i eurofråganmest i sms.; ​det att hålla ngt; inne­hav
Singular
en hållningobestämd form
en hållningsobestämd form genitiv
hållningenbestämd form
hållningensbestämd form genitiv
Plural
hållningarobestämd form
hållningarsobestämd form genitiv
hållningarnabestämd form
hållningarnasbestämd form genitiv