SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bevis
be·­vis substantiv ~et; pl. ~ ⟨jur., mat. m.m.⟩ logisk slut­ledning, beläggdokument som t.ex. ger inne­havaren viss status​ – Alla sammansättn. med bevis- hör till bevis 1.
Singular
ett bevisobestämd form
ett bevisobestämd form genitiv
bevisetbestämd form
bevisetsbestämd form genitiv
Plural
bevisobestämd form
bevisobestämd form genitiv
bevisenbestämd form
bevisensbestämd form genitiv