publicerad: 2015
platta
1platta
substantiv
~n plattor 1 skiva i allmänhet2 grammofonskiva, cd-skiva – I sammansättn. platt-.
Singular | |
---|---|
en platta | obestämd form |
en plattas | obestämd form genitiv |
plattan | bestämd form |
plattans | bestämd form genitiv |
Plural | |
plattor | obestämd form |
plattors | obestämd form genitiv |
plattorna | bestämd form |
plattornas | bestämd form genitiv |
2platta
verb
~de ~t • göra platt
Finita former | |
---|---|
plattar | presens aktiv |
plattas | presens passiv |
plattade | preteritum aktiv |
plattades | preteritum passiv |
platta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att platta | infinitiv aktiv |
att plattas | infinitiv passiv |
har/hade plattat | supinum aktiv |
har/hade plattats | supinum passiv |
Presens particip | |
plattande |
platta till
1 göra platt2 förödmjukaInfinita former att platta till infinitiv aktiv Presens particip tillplattande