publicerad: 2015
föräta
för·äta
verb
föräter, föråt, förätit, föräten förätet förätna, pres. föräter • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
föräter | presens aktiv |
föråt | preteritum aktiv |
förät | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att föräta | infinitiv aktiv |
har/hade förätit | supinum aktiv |
Presens particip | |
förätande | |
Perfekt particip | |
en föräten + substantiv | |
ett förätet + substantiv | |
den/det/de förätna + substantiv |
föräta sig
• föräta sig på ngt äta för mycket av ngtOrdform(er) föräta sig