publicerad: 2015
luring
lur·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ listig person
Singular | |
---|---|
en luring | obestämd form |
en lurings | obestämd form genitiv |
luringen | bestämd form |
luringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
luringar | obestämd form |
luringars | obestämd form genitiv |
luringarna | bestämd form |
luringarnas | bestämd form genitiv |