AFELIUM afe4lium, n.; best. -iet, i best. anv. äfv. utan slutart.; pl. -ier.
Etymologi
[af nylat. aphelium, bildadt (af Kepler) af gr. ἀπό, från, o. ἣλιος, sol]
astr. den punkt i en planets l. komets bana, där afståndet från solen är störst. Planeten går långsammast uti aphelium och fortast uti perihelium. Melanderhjelm 1: 352 (1795). (Jordens) aphelium. Lindhagen 317 (1860). Jäderin i NF (1876).
Ssg: AFELIE-AFSTÅND0300~20 l. ~02. (afelii- Lindhagen) afstånd mellan en planets l. komets afelium o. solen. Lindhagen 548 (1861).
