SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANDRIFT, f.; best. -en.
Etymologi
[jfr holl. aandrift samt DRIFT; jfr äfv. t. antrieb]
(†) eg.: pådrifning; eggelse, maning, impuls; jfr ANDRIFVA 2. Hijt blijr ok unge Carl af Himlens andrift förder. S. Columbus Vitt. 97 (c. 1675). Biberg 2: 108 (c. 1820).
Spoiler title
Spoiler content