SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
BRUNDA, v. -ade. vbalsbst. -NING (Linné Ungd. 2: 143 (1732), Hahnsson (1884)).
Ordformer
(brunn- 1732)
Etymologi
[sv. dial. brunda; jfr nor. dial. brunda, till brund, brunst (se BRUND-)]
(†) vara brunstig. Linné Ungd. 2: 143 (1732). Dalin (1850). Hahnsson (1884).
Ssg: BRUNDNINGS-TID. (†) Nordforss (1805). Meurman (1846).
Spoiler title
Spoiler content