GRENADIN gre1nadi4n l. gren-1, n. l. r.; best. -et l. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl., (i bet. olika slag av grenadin) -er, ngn gg = (Auerbach(1909)).
Etymologi
[av fr. grenadine, till det sp. landskapsnamnet Granada]
namn på ett (urspr. av från Spanien kommande spunnet silke i Frankrike tillvärkat) fast, genombrutet silke- l. halvsidentyg (vanl. svart med tätare mönster å gasbotten), särsk. användt ss. klänningstyg. Guldbrocherad Grenadine. VeckoskrFrunt. 1823, s. 16.Kleen Kvinn. 203(1910). — jfr BAJADÄR-, SIDEN-,SILKES-GRENADINm. fl.
