GRYLLE gryl3e2, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; äv. GRYLLA gryl3a2 l. GRÖTTLA gröt3la2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(grylle 1745 osv. grylla 1861—1885. gröttla 1861 (uppgivet fr. Öland)—1875)
Etymologi
[jfr sv. dial. gryla (Skåne), ävensom gröttla (Kalm.); jfr d. grylle-tejste; avledn. till GRYT o. etymologiskt samma ord som GRISSLA, sbst.2 Namnet anses bero på att fågeln uppehåller sig på steniga stränder]
(i vissa trakter) simfågeln Uria Grylle Lath. (Lin.), tobisgrissla. Alle, en Siöfogel stor och svart som en korp, sades här finnas, som torde vara den samma med Gotlands Grylle. Linné Öl. 67 (1745). Wahlström ExkFauna 64 (1861).
SAOB
