publicerad: 1933
IGENTAGA ijän3~ta2ga (jfr anm. 2:o sp. 117), v. -tager, -tog, -togo, -tagit, -tagen; se för övrigt TAGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Schroderus Dict. 58 (c. 1635), Lind 1: 657 (1749)), -NING.
Etymologi
(i fråga om bruklighet, särsk. i olika böjningsformer, jfr anm. 1:o sp. 116) taga igen.
1) (numera föga br.) taga tillbaka (ngt som man förut ägt); sätta sig i förnyad besittning av (ngt); återtaga; återintaga (ett område o. d.); förr äv.: på nytt få tag i (ngt); jfr IGEN II 2 a, 7 b. Ger iach .. hene fulle makth igentage för:na godz. G1R 1: 41 (1522). J haffuen .. hwar och en igentaghet sin trääl och trälinno, the j hadhen frij giffuit. Jer. 34: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: tagit tillbaka). Samme tijende (är) både hijtt och tijtt rappet och bortfördh .., så att man haffver icke opå thet sidste vettedt, hvar hon skulle igentages. G1R 26: 638 (1556). Han .. igentog sit förra namn. Dalin Arg. 2: 210 (1734, 1754). Dalin 1: 757 (1852).
2) (†) indraga (ngt till kronan); jfr IGEN II 2 a. Om likväl sådant (dvs. föryttring av kronogods under förmyndares regering) sker, äger konungen magt, då han till hälsa, riket eller myndiga år kommer, att allt sådant återkalla och igentaga. Fryxell Ber. 7: 20 (1838).
3) (numera knappast br.) återkalla (ngt som man sagt); äv.: förneka (att man sagt ngt); jfr IGEN II 2 a slutet. HammarkDomb. 20/10 1617. Lind 1: 364 (1738). Möller (1807).
4) (numera knappast br.) reparera (en skada), skaffa (sig) kompensation för (en förlust l. försummelse); jfr IGEN II 4. Hvar drager heem att igientaga dett ju igienom deeres frånvarelse ähr försummatt. RP 7: 455 (1639). Then andeliga Skadan glömme wij slätt bort, then dock näpligen seent eller aldrigh kan igentagas. Preutz Kempis 370 (1675). Möller (1807).
5) (†) återtaga (ngn till ngt); (på nytt) taga (ngn) till nåder; äv. i uttr. igentaga (ngn) till nåde; jfr IGEN II 7 b. (Äktenskapsbryterskan) är förskont till lifwedt aff ofwerheetenn och igentaginn aff sin man. UppsDP 30/4 1603. At han (dvs. konungen) .. Reynicken igentagher til nådhe. Fosz 374 (1621). Wore och emot Rikzens Rett att the .. skulle .. igentaga (Sigismund) till Sweriges Regemente. RARP 1: 32 (1627).
6) (†) på nytt upptaga (ett arbete som man släppt), återtaga; jfr IGEN II 7 b. (Han) igentog sitt arbete. Tessin Skr. 17 (1757).
7) (†) på nytt taga till orda, återtaga, gentaga; jfr IGEN II 7 b. ”Kusin sjunger rätt väl.” .. ”Jag ber ödmjukast! bästa kusin”, svarade Greta, ”alldeles icke.” — ”Förlåt mig”, igentog magistern, jag hade den förmån, att i förrgår höra kusin sjunga ned i trädgården.” CFDahlgren 5: 34 (1832).
8) (numera knappast br.) upprepa; säga om; jfr IGEN II 7 b α. (Sv.) Igentagelse. (T.) Wiederholung. (Lat.) Repetitio. Schroderus Dict. 58 (c. 1635). Misstycken icke Mine Landsmän! at jag i denna undersökningen, om Svenska Jordbrukets updrifvande, varit vidlyftig; at jag ofta igentagit hvad förut blifvit uprepadt. Fischerström Tal 98 (1769). Ehrengranat Ridsk. II. 2: 89 (1836).
Spoiler title
Spoiler content