SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOFEN kωfe4n, n.
Etymologi
[jfr sv. dial. kofen, korfen, kornfen, borst på korn, fnas, smula, av KORN, sädesslaget Hordeum vulgare Lin., o. FEN (se FENA)]
(vard.) ”smula”, ”dugg”, ”grand”; i uttr. inte (icke) ett kofen, icke ett dugg, icke ett dyft, ”inte ett jota”; jfr FENA 2. NordSt. 189 (1904). Från dej har jag inte tagit ett kofén. Engström Hemsp. 87 (1921). Sex procent. Inte ett kofén under. Larsson i By Vår 38 (1927).
Spoiler title
Spoiler content